His [the pedestrian's] elevation transfigures him into a voyeur. It puts him at a distance. It transforms the bewitching world by which one was 'possessed' into a text that lies before one's eyes. It allows one to read it, to be a solar Eye, looking down like a god. The exaltation of a scopic and gnostic drive: the fiction of knowledge is related to this lust to be a viewpoint and nothing more.
― Michel de Certeau, The Practice of Everyday Life

The aerial photograph substitutes grounded perspective for that of the master plan, destroying the legitimacy of the human perspective, which can no longer confer a sense of reality.

— Karen Piper, Cartographic fictions – maps, race and identity

måndag 30 mars 2015

Var gör SL sina "punktinsatser" för biljettkontroll?

Efter att SL gått ut och sagt i media att de ska satsa mer pengar på att göra biljettkontroller valde jag att undersöka relationen mellan medelinkomst och de sträckor SL skulle ha extra mycket kontroller. Finns det något mönster?

"Kontrollerna kommer att varva mellan tunnelbana, buss och pendeltåg. I tunnelbanan är det de utpekade fusklinjerna blå linje norrut och röd linje söderut som kontrolleras extra hårt.

På busslinjerna gäller de förstärkta kontrollerna buss 179 i Kista och buss 172 i Huddinge. Där kommer både trafikledare och ordningsvakter delta i insatserna."

Jag har sammanställt statistik över medelinkomster i specifika stadsdelar i Stockholms, Botkyrka, Danderyd och Huddinge kommun. 
Danderyds statistik är från 2006. Huddinge Stockholm och Botkyrka är från 2012-2013.

Källor: Stockholm, Danderyd, Botkyrka, Huddinge.

DSM 5 eller Det Kanske Är Lite Trångt

Platsen jag valde att undersöka var min vän Andreas hem i Hägersten.
Andreas har sedan 20 år tillbaka samlat på sig saker som för mig och många andra kanske uppfattas som "skräp".

Innan vår gemensamma vän vänligt men bestämt tvingade Andreas att rensa i sin lägenhet tidigare i år hade samlingen Dagens Nyheter tagit upp lika stor plats som hans Tv-spelskonsoler.
I Mars 2015 besökte jag Andreas med mobilkamera i ett något upprensat men fortfarande fullpackat hem.

I filmen kontrasteras min/hans omgivnings syn på samlarmanin med Andreas egen ömmande och nostalgiska redovisning över hans samlingar.
Resultatet blev det drygt 9 minuter långa porträttet "DSM 5 eller Det Kanske Är Lite Trångt" (En liten film om samlande)


Thina Bergvik

fredag 27 mars 2015

På upptäcksfärd.



Jag har utgått från en väg jag brukar gå i Umeå som sträcker sig från mitt föräldrahem och någon kilometer norr ut i skogen. Jag har undersökt var jag hamnar om jag går i exakt samma riktning väderstrecksmässigt och lika långt fågelvägen men utgår från mitt nuvarande hem i Stockholm istället.


Den gröna vägen beskriver hur jag brukade gå i Umeå.



Och den röda hur jag gick nu, här i Stockholm.
Den gröna vägen beskriver hur jag upplever min färd från hem till skog i Umeå.

Och här är fotografier som dokumenterar hur vägen i Stockholm såg ut.






Och här är platsen där jag hamnade. 

Koloniträdgårdarna


Utanför mitt lägenhetsfönster, tvärs över gatan, finns det ett stort område med koloniträdgårdar. Jag ser dem dagligen, men har aldrig vågat mig dit. Dels för att jag inte har någon egen trädgård och känner mig inte berättigad att vandra runt på någon annans mark, men även för att jag försöker hålla en låg profil i mitt bostadsområde. Jag bor nämligen i andra hand med någon annans identitet och vill inte skapa mer uppmärksamhet än nödvändigt hos grannarna. Med andra ord, jag vill inte bli utslängd på grund av någon omotiverad grannes klagomål.

Dock, min nyfikenhet är alltför stor för att inte beträda området. Vad är det folk odlar? Hur stor är respektive trädgård? Vad är det för redskap som används och hur ser gemenskapen ut bland ägarna? En gemenskap där jag inte är inkluderad. Tyvärr var tidpunkten tidig vår när jag dokumenterar det här så aktiviteten bland trädgårdarna var nästan obefintlig. Inget växte och ingen underhöll, så svaren var väldigt begränsade till mina frågor. Därför är blev mitt huvudsakliga syfte att lyckas beträda och beskåda området, både obemärkt och inte misstänkt. Hur skulle jag då lyckas med det på bästa möjliga sätt? Mycket spelar stor roll i en aktion som den här. Klädsel, rörelsemönster, vägval och handlingar är betydande detaljer i ett offentligt beteende. Särskilt eftersom mina grannar i princip har en lika bra uppsikt över trädgårdarna som jag har från mitt eget fönster.

Mätningarna i denna folder är gjorda i tre olika etapper: Före, under och efter besöket av koloniträdgårdarna. Mätningarna är baserade på personlig åskådning och fördom.

Mätningarna före: visar olika möjliga alternativ.
Mätningarna under: visar vilka alternativ jag valde.
Mätningarna efter: visar hur lyckat besöket blev efter de olika valen.

Fält som är i orange kulör är lika med valen jag gjorde under respektive kategori. Vänstersidan berättar ur mitt ögon-perspektiv (före, under och efter) och högersidorna berättar med mätare statistik om mina respektive val jag gjorde under besöket.

- Foldern är inte helt klar utan saknar en slutsats och redovisning om själva besöket.







Bakom stängda dörrar - En plats från minnet

I detta projekt som består av två delar har jag valt att arbeta kring lägenheten där jag föddes och levde mina fem första år. Två rum och kök på andra våningen i ett hus på Södermalm. En plats jag i stort sett inte minns alls. Mitt barndomshem.

Eftersom jag själv inte har något minne av hur lägenheten såg ut, har jag bett människor i min närhet som minns mer än jag göra varsin ritning av hur det såg ut, och utgå ifrån sina egna minnen.





I del två av projektet har jag arbetat kring foton tagna från platsen. Jag har tittat på dem, och skildrat de tankar jag fått. Resultatet blev en hinna av associationer ifrån mina tankar.





torsdag 26 mars 2015

Viljestigar / Desire paths

Jag har valt att undersöka en plats som omformats efter hur människorna där väljer att använda den.

   

Viljestigar

När vi kollektivt väljer en annan väg än den givna bildas spår och nya strukturer uppstår.





Med denna konceptuella installation har jag försökt återskapa känslan av en viljestig:

Konceptkonst

Att gå på en regnbåge


Hagaparken - Att få allt man pekar på.